måndag 8 januari 2018

Instruera Trump


Fortfarande guppar denna oskolade fråga upp till ytan. Den är rätt så irriterande numera och den går ungefär så här: Är verkligen Trump sin egen, är det inte så att någon står bakom honom? Det har fortfarande inte gått upp för alla att Donald Trump kör sitt eget race, sin egen administration, att det är hans presidentskap och ingen annans.

Frågan kommer från den fördomsfulla nidbilden, skapad av media, att Trump är mentalt störd på något vis. Massmedia sprider skrönor om kaos och stolligheter i hans ledarskap och i administrationen. De med förstahandserfarenhet av verkligheten talar annorlunda, men såsom saker och ting fungerar i dessa dagar, spelar det liksom ingen roll.

Vem skulle styra Trump, förutom politiska realiteter i hans samtid? Om det inte är ryssarna, vem eller vilka skulle det vara? Sanningen är att de vanliga misstänkta från Hollywoods sagor om vilka det är som förstör världen, som big business, operatörer av media och internet, korrupta politiker, istället är exakt dem som arbetar emot Trump.


Inte undra på att det är så svårt att se fakta – Donald Trump är sin egen, det är ingen, förutom honom, som styr hans agenda. Det blev därför nödvändigt för Steve Bannon att lämna Vita huset för att undvika mata media med än mer föda för konspirationer. Bannon har sedan inte hanterat detta särskilt väl, men det spelar mindre roll idag.

Däremot finns det givetvis dem som Trump lyssnar till. Det är människor som fattat att de inte styr honom, men som han är beredd att plocka upp inspiration ifrån. En av de viktigaste i detta sammanhang är Newt Gingrich. Han har skrivit en bok: Understanding Trump – eller som han själv brukar säga det, riktat till Hillary Clinton: Understanding What Happened.

Trump och Gingrich är inte långväga vänner. Enligt Gingrich hade de enbart sporadiskt sett varandra på tillställningar innan 2012, då han själv försökte sig på att bli vald till president. Det var efter det att Gingrich misslyckats i sitt värv, redan i republikanernas primärval, som Trump plötsligt sökte kontakt med honom. Varför?

För att svara på den frågan måste man titta närmare på Newton Leroy Gingrich, född 1943.


Han är en historieprofessor från Pennsylvania, med ett tidigt politiskt intresse och specialitet i europeisk historia. Gingrich växte delvis upp i Europa, då hans styvfar var arméofficer i karriären. 1974 inledde han sin politiska karriär med en serie försök att som republikan från Georgia bli invald i den amerikanska kongressen.

Gingrich förlorade även 1976, men lyckades till sist 1978. Han blev sedan omvald sex gånger från samma distrikt. Vid det här laget hade republikanerna inte haft majoritet i kongressen sedan 1950-talet. Enligt Gingrich var man så van vid att spela andra fiol att man helt accepterat det. Han föreslog därför, som freshman, att upprätta en kommitté för GOP-majority.

Som ledare för Conservative Opportunity Society, COS, skulle det ta honom och GOP 10 år att nå majoritet, ända till den s.k. GOP Revolution 1994, då man nådde majoritet i båda kamrarna, representanthuset och senaten. Gingrich hade visat vägen och han var nu en av de starkaste republikanerna i kongressen och 1995 blev han representanthusets talman.


Gingrich var en av de ytterst få republikaner som lärde GOP att vinna även i kongressen, en i grunden mycket svår uppgift eftersom partiet går under epitetet The Stupid Party. 1999 lämnade han kongressen och det organiserade politiska livet. Detta skedde efter en skandal från året innan, involverande finansiering av valkampanjer.

Han blev istället en frilansare, föredragshållare, författare och debattör. Vad som tydligt syntes i hans argument var en oro för ett allt mer vänstervridet demokraterna och ett politiskt däst och oengagerat republikanerna. Han gick in i presidentvalrörelsen med en stark och konfronterande attityd, inte minst mot media.

Han talade om att ta tillbaka Amerika igen, om värderingar. Han skällde på media när de ensidigt angrep republikaner och lämnade Obama ifred. Han talade klarspråk om det då aktuella ObamaCare. Många applåderade, men det räckte inte till, han kan ha varit fel megafon, eller det var för tidigt.


Det var när han slickade såren som telefonen ringde från Trump Tower i New York. Mr. Trump ville träffa honom. Kunde han och hustrun komma på middag? Vi kör fram limousinen. Väl där började den store fastighetsmagnaten pumpa Gingrich om hans kunnande som politiker i allmänhet och om presidentkandidaturen i synnerhet.


Resten tillhör legenden nu. I limousinen hem såg makarna Gingrich på varandra och undrade – vad är det som håller på att hända?





måndag 11 december 2017

Sanningens ögonblick


Ju mer jag tänker på USA: s erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad, med påföljande flytt av ambassaden dit från Tel Aviv, desto mer ser jag briljansen i detta historiska beslut. Jag är glad över att ha fått uppleva det.

Inga andra i historien än judarna har någonsin betraktat Jerusalem som deras huvudstad. Israel har proklamerat Jerusalem som deras huvudstad sedan 1948, det är 70 år sedan. Omvärlden, särskilt väst, har i sju hela decennier egentligen aldrig haft problem med det konceptet, man har bara saknat ryggrad till att göra slag i saken.

Rädslan för ökad konflikt med en internationell rörelse i den riktningen – jag menar, vi talar om Mellanöstern, med dess historia, på vilket sätt skulle ett erkännande av Israels huvudstad göra någon som helst skillnad? Nej, detta har enbart varit ett åkerspöke för en moraliskt allt mer sönderfallande västvärld att hänga upp sig på.


Att det är president Donald Trump som gör det är bara så mycket bättre. Trumps träffsäkerhet, även i sina mest plumpa ögonblick, är överväldigande. Varför gör han detta, undrar man? Det är inte så mycket uppstudsighet, som så många tror, som det är ett bokslut på en amerikansk agenda som borde ha nått sin komplesion för länge sedan.

USA har varit Israels främste allierade och livlina nästan hela tiden. Det är endast under Barack Obama som det svajat ordentligt och vi ser vad det ledde till. Om det inte vore för Israels egna ståndaktighet, så hade Mellanöstern exploderat i betydligt större grad än det faktiskt gjorde. Den som inbillar sig att IS inte har med detta att göra borde tänka igen och det riktigt hårt.

Helt ärligt, Trumps beslut innebär ingenting i sak. Jerusalem ÄR Israels huvudstad, israelerna har alltid hävdat det och de omgivande fienderna har alltid vetat om det. Några dagars ilska gör varken till eller ifrån by the butchers bill. Muslimerna kommer fortfarande att ha tillträde till sina heliga platser, under förutsättning att de respekterar de nödvändiga säkerhetsåtgärderna.

Knesset står där det står, i Jerusalem, liksom alla departementen. Israel kommer inte att fira detta med en skjutfest, som vissa andra. Himlen kommer inte att falla ner på våra huvuden. Allt kommer att vara business as usual. Det är exakt detta som är det roligaste med Trumps-administrationens beslut.


Det kommer att framställa det i sammanhanget tämligen oväsentliga EU som de stupida hycklare de är. Förenta Nationerna är redan köpt av palestinierna, så de är likvärdigt oviktiga i sammanhanget. Trump har åter igen tagit ett steg längre och ställt alla andra med Svarte Petter i skamvrån, med dumstrut på huvudet.

Han tvingar samtidigt arabvärlden – om det är våld och blod de vill ha (och vi vet väl vad det innebär) – att starta krig över en petitess, uppbackat av FN, EU och antisemiter som Sveriges utrikesminister Margot Wallström. Vad som blåser ut min hjärna är att alla dessa politiker totalt missar tåget så fullständigt. Är det därför de hatar Trump, därför att han tänker bättre än dem?

Trump har pekat på elefanten i rummet och sagt: Det står en elefant i rummet. Det är allt som har hänt och västvärlden fattar det inte, fastkörd i gammal dynga som de är. Det är nu snart 2018, det är inte 1948, 1967 eller 1973, det är en ny gryning som reser sig. För visst är det en fördel i fredssamtal att tala klartext, att vara sanningsenlig, att vara trovärdig.


USA är åter den enda kraft i världen som kan garantera någonting i Mellanöstern. Att inte inse detta är detsamma som att vara politiskt otillräcklig.

torsdag 26 oktober 2017

60 Reasons Why Obama is the Worst President Ever



1.    Even if the so-called “Birthers” claims about his background is false it’s still a heavy burden for his legacy that so much of his earlier life is classified.

2.      He is an inherited and schooled socialist. Socialism has nothing to do with the US.

3.      He came from the Chicago Machine, a product of the most corrupt political system in the US.

4.    As a political product, with few or none experience from higher political office, a surprisingly lame period in the Senate before being propelled to the White House.

5.   Firmly protected by the Democratic party against Hillary Clinton during the 2008 DNC primary, a somewhat early version of Hillary/Bernie 2016.

6.   Barack Obama is far from only the first black president, he’s also the first socialist one, which will have a tremendous impact on the global left.

7.     He makes a deal with Hillary. She gets 4 years in office as Secretary of State and additional 4 years of preparation. Obama gets untouched 8 years in the WH from Hillary, for his absolute support of her in 2016.

8.       Again, he gives the Secretary of State to Hillary Rodham Clinton.

9.     Brings immediately the Chicago Machine to Washington DC with Pay for Play. Prices for positions in his WH started at $1 200 for the lowest position. His inauguration ball was the most expensive ever.

10. Truly a product. After just a couple of month in office, Obama receives the Nobel Peace Price in Oslo. Even he is embarrassed by the bizarre promotion.




11. The Obama administration quickly becomes one of the most secrets in history in spite of earlier promises of the opposite. Parallels to Richard Nixon's office is valid.

12. Directly engages in his schizophrenic and symbiotic relationship with media – they love him to bits for his politics, he hates them for their potential danger.

13.  His administration is caught spying on journalists.

14. His administration is instructed to keep as many meetings with journalists and lobbyists outside the White House so they would not be registered in the WH database.

15. Starts the most rapid downward spiral of national debt in the US history, more than doubles it from $8 trillion to $20 trillion in 8 years. He borrowed all the money.

16. Introduces ObamaCare, a today proven fiasco, probably the worst implemented reform in US history. Later it will be learned that ObamaCare never was intended to function, it was just a set up to force the US, when it finally collapsed, into a single-payer health care system.

17.   A liar. “You can keep your doctor”. “You can keep your insurance plan”.

18. The GSA Scandal. The General Service Administration is caught spending a ridiculous amount of money on silly projects and lavish parties. Obama tries to cover it up.

19. Takes command of the Global Warming movement. With the US president in this position, the movement goes berserk, introduces the most lavish system of scientific half-truth and lies in order to squash global capitalism. The double standard in this respect between the developed and the undeveloped world suggests a punishment of the west or at least a major redistribution of wealth on a global scale.



20.  He generally opened the lefts floodgates in the west from the spring of 2009. For the first time in the history, the left had an ally in the White House. It’s impossible not to underscore this. The mad left of today is direct or indirect Obamas brainchild.

21.  Pumps billions of dollars into so-called Green Industry, a lot of it under the leadership of his staff and friends. They even make millions out of the coming bankruptcies of the same industries. This includes the Solyndra Scandal.

22. With massive state subsidies to targeted industries, he befriends several powerful business leaders, like Elon Musk, Mark Zuckerberg, Jeff Bezos and George Soros, people he and his movement has a great need for today.

23.  Following the new Obama green wave, EPA, the Environment Protection Agency, by mistake colours the Colorado River orange in one of the largest pollution scandals in American history.

24. Truly a product, socialist Obama quickly became the darling of Wall Street, totally in opposition to most of his followers, like something out of a book by Ayn Rand.

25.  “You didn’t build that”.

26.   In short, Obama made the American people poorer.

27. He gives Mayor of Chicago to his former Chief of Staff, Rahm Emanuel. This is important for Obama's political foothold on ground level, at the same time as the city erupts into a mass shooting hell, where black people – his people – is murdered in droves by other black people – his people – without much reaction from the darling media.

28. Obama totally ignored the violent situation in Chicago, abandoning his old stomping ground, his people … his race.

29. He becomes eerily hostile against the police in the US because of racial issues. He feeds the myth that police are targeting black people.


30. The big divider, a covert racist who invites Black Lives Matter, BLM, to White House, a terror organization.

31.  The VA Death List Scandal. The Department of Veteran Affairs was beside making lists of which of them is going to die also involved in massive corruption during Obamas watch.

32.  Together with protégé Eric Holder, his Attorney General, he embarks on Operation Fast and Furious, a covert plan created under G. W. Bush in order to target the drug cartels in Mexico by selling them guns with GPS trackers. Obama/Holder skips the trackers and uses the operation for framing American gun business instead. The guns end up everywhere, kills one American border guard and hundreds of Mexicans. An ATF agent blows the whistle and the whole thing is still up for legal scrutiny.

33.  Eric Holder was held in contempt of US Congress but is saved by his president – and the democratic party and the media.

34. The Pigford Scandal, the reimbursement program for minority farmers exploited heavily by the Obama administration in order to wreck competition. Pigford is named after a lawsuit during the Bill Clinton era.

35. He instructs Internal Revenue Service, IRS, the most powerful control organization in the US, to target his political opposition, search them out, harass them financially etc.

36.  Instructs the NSA to keep track on American citizens.

37.  Again, he gave the Secretary of State to Hillary Rodham Clinton. Together with her, Obama went on creating a confusing and contra productive foreign policy for the US.

38.  Offering the world, a timetable for the final retreat of US troops out of Iraq. Withdrawal of American troops creates a power vacuum where Daesh, ISIS, dramatically boost its abilities and take over a large part of Iraq and invades an already destroyed Syria, plunging that country into a horribly bloody civil war. A huge wave of refugees pores out to neighbouring countries and Europe.

39. For some reason, suddenly the crushing of the Libyan dictator Muammar al-Gaddafi becomes very important. This is done in cooperation between the US and Europe, in spite of the strong warnings for what may come after that – the overtake of Muslim extremism, anarchy and a flood of refugees from Africa reaches Europe.


40.  The footprint of the American military in the Middle East may be limited by Obama, instead, his use of the so-called “drones” increases heavily. No other president has used drones, or secret, remote warfare as Obama in modern times. Thousands of people die, many of the collateral victims, far more than “boots on the ground”, is the result. The worst is the total lack of focus in this war that almost doesn't exist, at least not in media.

41.  The very detailed control of foreign relations (scandal control), down to each soldiers use of violence, was vital for the Obama administration, resulting in military insecurity and much bureaucracy in the State Department.

42.  The arrogance. Few presidents have used the word “me” so plentiful on his teleprompter as Barack Obama.

43. The Benghazigate. In 2013 the American US ambassador to Libya, John Stevens, is murdered in Benghazi together with four other American officials. The reason why Ambassador Stevens was in Benghazi with limited security is yet not clear. Neither is the reason why the Obama administration, under Hillary’s watch, breaks protocol and left American representatives hanging in Libya.

44. Is it true, the theory that Obama’s foreign policy and environmental politics real goal was to redistribute the world's wealth on a global scale, that the refugee catastrophe and the heavily increased environment bills were meant to sink the western economy in order to promote the undeveloped world?

45. When Russia goes in to assist their ally, Syria, the Obama administration answers with much hostility. Understandably? In fact, Hillary is ready for war. This happens after the same administration let them self-be corrupt by Moscow in order to give them American uranium. Obama's shady relationship with Russia is now unfolding.

46. Iran Nuclear Deal. Obama gave Iran the opportunity to construct nuclear weapons by giving them nuclear power.

47. Iran Ransom Payment. $1.7 billion was paid in cash to Iran, officially as a ransom for hostages. Unofficially it was a way to circumvent international sanctions in order to give the money to Teheran.

48. The Bowe Bergdahl Scandal, where Obama exchange half a dozen Guantanamo prisoners against Bowe Bergdahl, a defected former soldier. Some of the prisoners end up in coming terrorist acts in Europe.

49.  Hillary teaches Obama how to be rich in politics, how you do Pay for Play properly, something that came late for him but he now excels in as the “Shadow President”.


50.  He gave the presidential election 2016 to Hillary Clinton, a criminal. This was supposed to be her year.

51. Obama is heavily involved with Hillary’s email scandal with his own code name in the written conversations.

52. In the summer of 2016, when it becomes obvious for Obama that Hillary is the worst presidential candidate ever, he drops her without saying anything. Concentrate instead on saving his precious legacy.

53.  During his last 6 months in office, Obama stages Plan B, the sabotage of Donald Trumps presidency, by organizing wast amount of money I a war chest, organizing “stay-behinds” in the federal state, setting up a nationwide protest movement with help of Antifa, BLM, militant feminists, doped students and billionaire George Soros – among others – and turning his connections in FBI, NSA and CIA into the real Deep State.

54. Breaks the standard, did not step down after leaving White House, instead he installs a phoney shadow presidency in order to fight against the office he had sworn to protect and trying to save his crumbling legacy.

55.   Creating a true dependency among the medias flock mentality. The Goebbels Factor.

56.  A positive side? He completely destroys the democratic party in his eight years as the president. He destroys DNC not only politically by ruining their representation in the country, all the local offices previously held, in state legislation, the US Congress, the Supreme Court, the White House, he also destroyed them ideologically by making them into an anti-American socialist party.

57.  Everything Barack Obama ever touched crumbles down to dust.

58. He was the true divider, leaving office with America in turmoil, economically, politically, socially. There hasn’t been this much hate in the US since the 1960’s.

59.  May become the first president in history to be tried in criminal court, may be sentenced, possibly even for treason.


60.  Barack Obama’s presidency became the historical culmination of Post Modernism, an era where lies were sexy and truth and facts dangerous, where opinions could be violent, motivating censorship and physical violence in return, where naked fascism returned with a vengeance, with stormtroopers and all.

..... and counting.

tisdag 19 september 2017

Konspirationsteori


Tänk om den stora flyktingvågen över Europa i själva verket var manufakturerad, alltså inte bara ett verk av människan i största allmänhet – för det är den ju, direkt och indirekt – utan iscensatt med vilja, i syfte att skapa en specifik situation? Hur skulle det gå till i praktiken? Märk väl, jag ifrågasätter inte om det är möjligt, för manufakturerade flyktingvågor i megaformat har människan ordnat vid flera tillfällen genom historien. Vi talar nu om denna flyktingkatastrof, den under de senaste tre, fyra åren.

Det behövs krig, fattigdom och en del påtryckning. Då vi talar om Mellanöstern och Afrika som källor till flyktingvågen, så finns ju krig och fattigdom i överskott redan från början. Återstår då påtryckning. Detta skulle komma i två delar: 1. En radikal förändring av den rådande situationen. 2. En vision av en rik och välkomnande kontinent på andra sidan Medelhavet. Vi talar således om piskan och moroten. Givetvis, allt detta måste ske i kulisserna, det får inte framstå i öppen dager. Allt måste se ut som en naturlig följd av den oroliga händelseutvecklingen i de aktuella världsdelarna.


Mera specifikt. Piskan skulle innebära en kraftig eskalering av konflikten i Mellanöstern, samtidigt med en likaledes stark förändring av flyktvägarna genom Nordafrika. Två händelser skulle ha bidragit till dessa utvecklingar. Dels en kraftig minskning av säkerheten i ett fortsatt oroligt Irak, så också i Afghanistan. Samtidigt måste inbördeskonflikten i Syrien intensifieras till fullskaligt krig. Helt klart skulle ett nytt, våldsamt inslag krävas i området, särskilt då allting i regionen påverkas av makthavare i närområdet, såsom Saudiarabien, Iran och Turkiet. Sådana inslag existerar naturligtvis, men det skulle krävas finansiering och fri lejd.

Dels skulle det krävas en uppmjukning av den flyktingbarriär som Nordafrika inneburit för den resterande kontinenten. Då ingen omedelbar militär konflikt är aktuell i området, skulle behovet av just en sådan bli nödvändig. Libyen bör definitivt identifieras som det främsta alternativet för en sådan aktion, en latent instabil nation med en gammal, om än avdankad tyrann i ledningen. Mycket tacksamt. Konflikten i Libyen skulle dock kunna bli en svag länk, så mycket mindre den blir i jämförelse med den i Mellanöstern. Det skulle krävas en absolut disciplin bland de inblandade, så även bland deltagande diplomater, särskilt dem med en bakgrund i underrättelseväsendet, som kanske ser något annat torna upp sig och få för sig något. Det skulle krävas mycket hårda nypor.


Del två av påtryckningarna, själva moroten, skulle bli det enkla i sammanhanget. Här skulle inga hemligheter krävas, för vilka av de västerländska nationerna ställer sig emot en ökad flyktingvåg från krigshärjade platser och fattigdom? Kanske inte en hur stor våg som helst, om man tänker efter, men något borde man kunna ta emot i alla fall? Fast, det är klart, Europa mer eller mindre styrs av EU. En överenskommelse med ett fåtal makthavare i Bryssel och det kan plötsligt bli svårt att stå emot en generös policy för en enskild nation. Har man flyt kan en eller två europeiska nationer utropa sig till moraliska stormakter. De vill så gärna, de är identifierade. Resten är allmän ryktesspridning bland flyktingläger i konflikternas närhet och bland de som tjänar pengar på trafficking i hela Afrika. Lätt som en plätt.

Så, visst är det möjligt. Tar man sig ett ordentligt fågelperspektiv över hela situationen, så är detta inte alls så komplicerat som det kan se ut. Det handlar om en intakt kommandokedja innefattande förvånansvärt få individer. Det är dessutom absolut så att de utländska kontakterna som krävs för detta innebär än mindre personkontakt. Det är genuint auktoritära organisationer och nationer vi talar om här. Man får heller inte glömma att operationen innefattar dem som har ett enormt och pockande behov av att släppa lös sina destruktiva, religiöst laddade krafter. Faktiskt, med handen på hjärtat, saker och ting kan faktiskt ske påfallande automatiskt. Det är liksom det geniala i det hela.

Den undrande läsaren kan då fråga sig, varför detta gigantiska äventyr, varför en folkvandring nu, på 2010-talet? Vad är syftet med detta, egentligen? Vänligen svara.


Vackert uttryckt: Rättvisa på jorden. Den rika delen av världen lever på de fattigas bekostnad. Så har det alltid varit, från kolonialtiden, till dagens nyliberala kapitalism. För att de fattiga två tredjedelar av världens befolkning skall kunna komma sig upp, måste den rika tredjedelen maka åt sig. Det kommer de aldrig att göra frivilligt, så de måste tvingas till det. Vi ger dem de fattiga och utsatta på ett bräde och kräver att de skall tas om hand. Det är det enda sättet de rikas kapital kan komma de fattiga till glädje. De får helt enkelt adoptera dem, kosta vad det kosta vill. Ytterst handlar det om rättvis fördelning av jordens sinande resurser. Väst har levt över sina tillgångar länge nog.

Men räcker då dessa drakoniska åtgärder för att knäcka västs välfärdsembargo?

Svaret är, en hel del. De kommer aldrig att erkänna det, fast i välfärdspolitiken som de är, men resultaten blir snart uppenbara för alla, även för mannen på gatan. Nu är dock inte detta allt som ligger i skäppan.


Då vi talar om fördelning av världens resurser, vad med en fabricering av en väntande katastrof i vårt globala klimat, just p.g.a. samma orsak? Det kapitalistiska överutnyttjandet av jordens resurser, med påföljande utsläpp av växthusgaser och ökande temperaturer i världen. Tänk er katastrofen, med kraftigt ökande havsnivåer inom 50 år, flera av världens världsmetropoler under vatten. Det vore något det.

Det är också enklare än den förra operationen och kommer inte att kräva de stora dödstalen. Här handlar det om att få med sig EU, som i andan alltid varit på banan (vi återkommer till det), samt FN, men det är redan klart, de är en av huvudinstanserna. Först måste man tillsätta en FN-styrd kommission för klimat, som ligger vilande tills det är dags att släppa en rapport till världens media. Rapporten berättar att mer än 5 000 vetenskapsmän är överens, global uppvärmning genom mänsklig påverkan är en realitet och det är bråttom nu. Det brinner i knutarna.

Det kommer att krävas massiva satsningar att åtgärda detta, av alla nationer. Vi talar om grundläggande, infrastrukturella förändringar i megaformat. Allt måste säkras inför framtiden, allt måste ställas om till lågenergi och enorma satsningar på alternativa energislag måste utföras. Det kommer inte att bli ett större problem att motivera västvärldens politiker till detta. De flesta, särskilt i Europa, är ändå inställda på statlig kontroll av näringslivet i vilket fall som helst. Detta kommer att stärka deras positioner. Och, igen, Europa är EU, glöm inte de fåtaliga makthavarna, de älskar sånt här.


Givetvis, det ursprungliga ställningstagandet av över 5 000 vetenskapsmän, är en sanning med mycket stor modifikation. Vad vetenskapen är överens om är att världen med stor sannolikhet går mot en uppvärmning, men att det är en utveckling som skett sedan ett par hundra år tillbaka i tiden. Det är en gradvis, långsam utveckling och ingen snar katastrof. Detta med mänsklig inverkan är vetenskapen inte på långa vägar överens om, det är en medveten överdrift, men vem bryr sig om det om hundra år?

Man får arbeta metodiskt, som man alltid gjort, engagera media, kulturen, utbildningsinstituten. Staterna måste finansiera medvetandet om den alarmerande utvecklingen genom dessa organ. Det är enkelt, både vetenskap och kultur finansieras till stora delar av staten. Sånt här fungerar alltid, nyttiga idioter växer på träden i överflöd när det kommer till progressiv politisk utveckling.

Målet är kostnaderna, de gigantiska finansieringarna. Det är enbart om några viktigpettrar skulle få för sig att räkna på de sammantagna kostnaderna för det man kräver, som det absurda blir uppenbart. Det finns inte så mycket pengar i världen, men det är inte poängen – det är att de västerländska staterna satsar så mycket kapital som möjligt på detta. Det fina i kråksången är också att det går att koppla detta till korporatism på global nivå. Man inviterar stora multinationella företag och finansiärer att göra rejäla investeringar i grön energi subventionerade av staterna. Man får statskapitalism på köpet, en än större träffyta, oändligt mycket mer finansiella resurser i omlopp för alla eventualiteter.


Detta är kulmen på en medveten utveckling sedan andra världskriget, att underminera information, utbildning och kultur i en riktning som kan sammanfattas med: Revisionism. Det har aldrig varit mer möjligt att dra skrönor och ljuga offentligt som idag, aldrig så enkelt att föra hela befolkningar bakom ljuset. Detta tack vare, och absolut inte trots, ett fantastiskt utvecklat informationssamhälle. Tvärtom, om man har monopolen inom informationen på sin sida, vem kan då sätta emot? Josef Goebbels hade rätt – folket ser alltid åt fel håll.

Man har försökt sedan förra sekelskiftet, med två oerhört blodiga världskrig, med massiva folkmord, med revolutioner, tyranni och allmänt helvete, men den fria kapitalismen har alltid överlevt och briljerat, om och om igen. Det här är och blir de senaste, allvarliga försöken att ändra detta.

Det finns ingen akilleshäl?

Naturligtvis finns det en hake.

Vilken då?

USA. Världens största ekonomi och supermakt måste inte bara vara med, utan dessutom leda det hela. Det är den enda möjligheten.

Det låter långsökt. Vad om det inte lyckas?

Tala inte om det. Besvikelsen skulle bli ofattbar. Då blir det krig.



Fotnot: Det finns en gemensam nämnare för både flyktingkatastrofen och ryktet om den globala uppvärmningen. De dyker båda upp efter det att Barack Obama tog plats i Vita huset i januari 2009. Det var första gången i historien som hela den samlade vänstern i världen fick en amerikansk president på sin sida. Det går inte att kringgå det faktumet.

lördag 16 september 2017

Från det andra till det tredje riket


Det första tyska riket var det Tysk-romerska riket, Heiliges Römisches Reich, som existerade mellan åren 962 och 1806. Riket, som krossades med Napoleonkrigen, kom sig av en önskan hos de olika och många tyska nationer att fortleva i den gamla, kristna-romerska traditionen. Den kom att utgöra kittet som höll de annars mycket splittrade germanska folken tillsammans. Tysk-romerska riket innefattade inte enbart vad vi idag ser som Tyskland, utan även omkringliggande, icke-tyska nationer, såsom Benelux, delar av östra Frankrike. Österrike, Tjeckien och Polen.

Det är viktigt att förstå detta, eftersom det finns en kontinuitet i vad som komma skall.

Det andra tyska riket var enandet av vad som idag är Tyskland sextio år senare. Detta skedde under det dåvarande, dominerande preussiska riket. Om kittet i det första riket hade varit religion, så var detsamma i det andra något annat - välfärdssamhället. Järnkanslern Otto von Bismarck var således inte först, idén om det progressiva välfärdssamhället fanns där redan tidigare. Dessa idéer blev dock ytterst potenta under den allmänt nationalistiska och folkromantiska perioden som rådde vid 1800-talets andra hälft. Kejsarens makt hade reducerats under en liberal och frihetlig era, men politikerna hade istället blivit professionella och sugna på inflytande och makt. De hade börjat kalla sina parlament för ett hus för dyrkan. Von Bismarck var kanske inte först ideologiskt, men han var definitivt först realpolitiskt och han var den mest framgångsrike vid sin tid. Hans verk krossades av det första världskriget.


Det tredje tyska riket känner vi alla till, som den slutliga perversionen under Adolf Hitler. Nazityskland var resultatet av de två föregående rikena, men framför allt ytterst färgad av den efterkrigstid den kom att härska i. Det skulle krävas världshistoriens största och blodigaste, globala krig för att slutligen stoppa vanvettet, utan att därför egentligen gräva ner och glömma sjukan den vältrat sig i. Idag lever vi ånyo i en efterkrigstid, mitt i en kulminerande epok som liknar mer kaos än någonsin. Allt hänger samman och det här exemplet berör Tyskland under perioden mellan det andra och det tredje tyska rikena, från 1870 till 1939.

Det var mycket på en gång. Förutom det enade Tyskland, med kriget som bundsförvant, så skapade Otto von Bismarck (1815–1898) realpolitiken, den pragmatiska med politisk realism före moral och ideologi, och med det, det första, riktiga progressiva välfärdssamhället. Idén om ett modernt samhälle skapat genom sociala reformer hade kommit under 1800-talets mitt, som ett motmedel för vad man såg som kapitalismens oreglerade framfart efter frihetstidens 1700-tal, under den industriella revolutionen. Det var därför även den nya, parlamentaristiska politikens svar på den gamla kungamaktens kontroll av samhällets skeenden.

Järnkanslern använde progressiv välfärd utifrån två skäl: dels som ett lika attraktivt som effektivt kitt i sammanförandet av de tyska staterna under Berlin, dels som ett borgerligt alternativ till de framväxande socialisternas krav på detsamma – igen: realpolitiken. Det lyckades storartat och ingenting kom heller att ändras även efter von Bismarcks avsättning 1890 och därefter snara död. Detta skedde blott tjugofem år innan första världskriget.

Preussen, initiatorn till det moderna Tyskland, var sedan 1700-talet i mycket en latent militärdiktatur. Därför blev den nya, tyska värnplikten en oerhört viktig grund i den preussiska och senare tyska statens välfärdsbygge. Alla progressiva välfärdsnationer av vikt i historien har dragits med välstrukturerade värnpliktssystem. Organisation inför krig har varit en grundpelare till välfärdskonstruktionen. Nationer utan generellt välfärdssamhälle från 1800-talet har huvudsakligen haft yrkesmilitär, som en separat, nödvändig, statlig konstruktion. Ett av de viktigaste tecknen på politisk omvälvning i Västeuropa efter det kalla kriget var just övergången till yrkesmilitär i flera nationer. Konsekvensanalysen är faktiskt allt för övertydligt för att kunna ignoreras.


Första världskriget innebar att de gigantiska, europeiska värnpliktsarméerna, närmast vibrerande likt utsträckta gummiband i startgroparna, förgjorde varandra på slagfälten. Människor dog i miljoner. Första världskriget grusade det andra tyska riket, men ingalunda det progressiva välfärdssamhället. Ett ytterst realpolitiskt socialdemokratiskt parti tog över efter kejsarens abdikation, i vad som kallades Weimarrepubliken. Denna republik har alltid beskrivits som svag, med beslutsångest. Detta är fel. Weimarrepubliken slogs under bältet för sin och det progressiva välfärdssamhällets överlevnad. De allierade sig med högern och medborgarvärnet. Under stundom regerade man en polisstat. Man undergrävde medvetet Versaillesfördragets regler och byggde hemliga försvarsorganisationer med militären. Det finns de ekonomiska historiker som menar att den berömda superinflationen av den tyska Marken under 1920-talet, skapades av den tyska riksbanken. Syftet var att undvika betala skadestånden till segrarstaterna från kriget, samt sätta politiskt fokus på välfärdssamhället.

Nu var detta en tid av politisk kris i Europa. Den förutsatt ledande politiska ideologin, socialismen, hade trasats sönder av kriget. Inget stämde för dem, arbetarrörelsen gjorde inte vad den förväntades, proletariatets stora revolution skedde någon annanstans, med andra medel, och de politiska motståndarna vann mark, med samma medel. I detta vakuum på vänsterkanten bildades därför socialisternas stökige kusin, fascismen, som ett radikalt men också mycket mer realpolitiskt alternativ. På många sätt är den tyska fascismen i det närmaste von Bismarcks med sin kombination av nationalism och den progressiva välfärdssamhällets välsignelse. Socialisterna kan fortfarande inte acceptera detta faktum, eftersom det vore att erkänna att fascismen verkligen är deras odräglige kusin och därför huvudsakligen deras ideologiska problem.


Adolf Hitler skapade det största och mest givmilda progressiva välfärdssamhälle människan någonsin sett. Vägen dit kan ses som försvinnande kort, men så var inte fallet. Det fokus man hittills lagt på propaganda samt, senare vid deras makt, kontrollen över media, måste betraktas som ett utanpåverk på den verkliga orsaken till nationalsocialisternas framgångar. Det talas mycket om en dolkstöt i ryggen. Med den menade Hitler retoriskt de judiska kommunisternas förräderi i det stora krigets slutskede, när man stack en dolk i ryggen på armén och den tyska nationalismen. Därmed skapade man den orättfärdiga freden o.s.v. Vad folket framför allt kände av under krigets sista år var sveket från välfärdssamhället, d.v.s. svälten. Den berörde ingen tysk nationalist i deras retorik, eftersom det skulle avslöja hur den tyska krigsmaskinen åt upp hela folkhushållningen under blockaden, allt för sitt fortsatta krig.

Det finns en stark symbolik i att den f.d. generalstabschefen under kriget, general Erich Ludendorff, konspirerade med nazisterna. Det var i själva verket han som: 1. Fortsatte kriget trots svälten. 2. Skyllde ifrån sig genom att låta regeringen, politikerna, för första gången blanda sig i kriget inför fredssträvandet i slutet av 1918. Man måste komma ihåg att Tyskland de facto var en parlamentarisk, monarkistisk militärdiktatur under kriget och att Ludendorff var chef för denna. Kejsaren var enbart statschef. Ludendorff lade grunden för Weimarrepubliken medan han själv gömde sig i Sverige. Symboliken fortsätter också när samme Ludendorff helt tappar politisk betydelse efter nazisternas kuppförsök i München 1923 och när Hitler sadlar om deras politik från socialistisk revolutionär till socialdemokratisk parlamentarisk.


På grund av historieförvanskning, mycket för att rädda socialismens ansikte, har varningsekona från Tysklands 1920-tal skallat för döva öron. Det var inte dolkstötsteorin, ej heller nazisternas propagandamaskin, inte alls. Folk var inte idioter, men situationen var ju så oerhört förvirrande och Hitlers snille – om det överhuvudtaget existerade – var att han kunde kapitalisera på den. Medan han gapade sitt antisemitiska nonsens på sina möten, belades nazisternas media med censur. Weimarrepubliken hamrade istället ut vad som ansågs politiskt korrekt, d.v.s. politiskt kaos. Det tyska folkhavet, majoriteten, kunde se nödvändigheten för regeringens ultravåld mot kommunisterna i maskopi med högern, men nu gav man sig på nazisterna – som ju stred med friskyttarna på gatorna, mot kommunisterna.

Tyskarna började se orättfärdighet i att regeringen försökte till varje pris tysta nazisterna. Man t.o.m. fängslade deras chefredaktörer, inkl. Josef Goebbels. Var inte ordet fritt i det nya, demokratiska Tyskland? Vad menade de etablerade politiska organen, de konservativa, liberalerna och socialdemokraterna med sin kritik mot nazisterna, som framför allt propagerade för samma sak, progressivitet, välfärd och lag och ordning? Det tyska folket kom i sina undringar mycket nära den huvudsakligen socialdemokratiska Weimarrepublikens verkliga syfte. Nazisterna hade med sina vidlyftiga löften om ett nytt tyskt folkhem gått om socialdemokraternas egna paroller om exakt samma sak. I skiftet mellan 1920- och 30-talet, när nazisterna växte sig som störst parlamentariskt, utgjorde de ett förödande hot mot just socialdemokraterna. Kommunisterna hade tryckts undan bit för bit, men nazisterna hamtade väljare från alla läger. Till sist orkade inte de konservativa längre och gav den politiska vänstern ett alibi till våra dagar för högerns svek mot demokratin.


Dock, det var socialdemokratins, och därmed den etablerade medians, ovilja att ta den ideologiska kampen med nazisterna under så lång tid som lade grunden för Hitlers framgång. Den samlade högern kunde alltid ha flaggat med socialistkortet för både socialdemokrater och nationalsocialister, men de var brutna till underkastelse av Weimarrepublikens verkningslösa överlevnadsstrategi. (Känns det månne igen idag?)

Vad Hitler framför allt kunde åstadkomma – och detta hade han förstått ända sedan barnsben – var att anknyta till den nationaltyska själen, den som existerat i mer än tusen år. Detta var i princip hans ledande geni. Symbolspråket var hans, han hade tecknat det, och det var tydligt, med de romerska standaren framför SA: s stormtrupper, de utsträckta, romerska handhälsningarna, den tyska örnen. Hakkorset, solkorset – korset – i betydelsen evighet. Hitler var skolad katolik som barn och precis som Josef Stalin – en f.d. prästlärling – var hans påstådda ateism väl grundad i en fundamental förståelse för religiös retorik och strukturbyggnad. Detta var inget annat än politisk religion.


Central i nationalsocialisternas politik stod folkhemmet, den progressiva välfärdspolitiken. Antisemitismen, rasismen, föraktet mot det främmande och det som var avart i det normala, utgjorde det tydligaste och mest radikala greppet i denna politik. Kom ihåg, vi talar om en tid då progressivitet och välfärdspolitik frodades i hela västvärlden. Sverige hade världens största rashygieniska institut på Uppsala universitet. Eutanasi, d.v.s. dödshjälp till utvecklingsstörda och mentalt sjuka var absolut i ropet. I USA talade Margaret Sanger sig varm för allmän abort av svarta barn, själva grunden för fascistorganisationen Planned Parenthood. Detta var en tid av allmänna planer för folkmord, vilket Hermann Göring framgångsrikt brukade till sitt försvar under sin första dag i svarandeboxen i Nürnberg efter andra världskriget.

Nazisterna skapade världshistoriens största progressiva välfärdssamhälle, där staten subventionerade vanligt folks semestrar med kryssningsfartyg och hotell vid havet. Där de rikas skatter ökades alarm artat och de mindre bemedlade erhöll stora lättnader och arbete åt alla. Där stora barnfamiljer kunde leva på bidrag. Där värnplikt inte innebar att större ekonomiskt tapp för soldaterna. Bakom kulisserna bestod Hitler löfte till det tyska folket att vid nästa krig skulle de aldrig gå lottlösa, aldrig. Det progressiva välfärdssamhället och enbart det säkrade nazisternas väg till makten och Nazitysklands obönhörliga resa till andra världskriget. Allt annat är enbart socialistisk historierevisionism.


Det var verkligen ett tredje rike och det skulle vara det hittills bästa, det skulle vara lika länge som de två första tillsammans, i tusen år.