fredag 5 september 2014

Den sovjetiska organiserade brottsligheten

En betraktelse av Torbjörn Kvist



Ryska maffian, som vi idag känner den, i alla sina många variationer, har rötterna väl planterade i den sovjetiska svartabörshandeln. Dagen efter det att oktoberrevolutionen hade verkat färdigt 1917 blev svartabörshandeln sovjetisk och den såg sig aldrig om efter det. Behovet hos sovjetmedborgarna att skaffa sig livets goda i den misslyckade kommunistekonomin var enorm, om det så var vanliga basvaror, specifika produkter, som tvål eller verktyg, eller kanske lite lyx, en bättre kappa, eller en cykel. Det var alltid svarta börsen som gällde. Folket hade tillgång till kontanter, de saknade bara något att köpa för pengarna och det ständiga köandet kunde driva vem som helst till vanvett.

Svarta börsen var strikt förbjuden i den sovjetiska strafflagen, den var även reglerad i politiska och ideologiska termer. Kort uttryckt var det frågan om sabotage i krigstid, långa fängelsestraff, fångläger i Sibirien, kanske även döden, väntade huvudmännen i denna obskyra verksamhet. I dagens penningvärde omsatte den sovjetiska svartabörshandeln miljardbelopp. På årlig basis lyfte svarta börsen bort stora procentandelar, uppskattningsvis en tredjedel, av den totala sovjetiska jordbruksproduktionen. Det skedde i distributionsleden, under transport, inom bröd och alkoholindustrin, innan det såldes under disk på de statliga varuhusen, eller i garage, eller hemma hos folk. Svarta börsen var i stånd att periodvis driva hela industrier, mot mutor, för att avstyra produktionsledet.

Svarta börsen skall inte blandas ihop i sin helhet med den allmänna korruptionen i Sovjetunionen. Folk i allmänhet betalade svart för service från samhället, det rörde allt från en daghemsplats., till sjukvård, till en lägenhet, eller en bil. Det som redan var finansierat av staten var till salu, annars fungerade det inte. Folk var rädda för den sovjetiska sjukvården, att bli inskriven för operation var en mardröm eftersom man måste betala för service, som rena sängkläder, läkarens kompetens och arbetsvilja, ett leende från syster. Det har uppskattats att den totala svarta sovjetiska ekonomin, svarta börsen inklusive, omsatte ca femtio (50) procent av hela BNP. Det fanns alltså ett parallellt antisovjet vid sidan av det officiella, som en annan dimension i en fantasiroman.

Förutom att dessa slutsatser utgör den verkliga innebörden av socialismen, så är det en ytterligare förklaring till varför man i början 1980-talet konstruerade Glasnost och Perestrojkan. Det var inte enbart för att bemöta det gigantiska budgetunderskottet som man brottats med sedan länge, det var också absolut nödvändigt för staten att genom privatisering kunna få del av den svarta ekonomin – tvätta pengarna vita helt enkelt.

Det var två avgörande händelser som förändrade KGB i detta sammanhang. Båda inträffade under NKVD: s tid, mellan åren 1938 och 1945. Den första var Lavrenti Berias övertag av ledarstolen i styrelsen för det som skulle bli säkerhetsministeriet – KGB. Med hans ankomst började NKVD att ta ett större grepp om Sovjetunionens ekonomi. Han knöt hela Gulag till sin organisation och ökade dess effektivitet så att industriuttaget för straffarbetarna steg med fyrahundra (400) procent under andra världskriget. Beria var också ansvarig för rustningsindustrin under kriget, senare även det sovjetiska atombombsprojektet. Beria hade större nationalekonomiskt kunnande än någon annan i Kreml, han var en man att gå till när man ville ha kalla fakta.

Den andra händelsen var just andra världskriget. Det stora fosterländska kriget, som det fortfarande kallas i Ryssland, ändrade hela strukturen på NKVD. Från att ha varit en i första hand polisiär säkerhetsorganisation, blev man nu även en militär sådan. Detta var inte en positiv utveckling för den militära underrättelsetjänsten GRU, som till sist fick underställa sig KGB och därmed avsäga sig makten över sitt eget arbetsfält. NKVD: s intrång på GRU: s mark började med den omfattande partisanrörelse som Röda armén höll sig med bakom fiendens linjer. NKVD kom in i händelserna eftersom partisanerna var notoriskt opålitliga och flera grupper hade en annan prioritering än den politiskt korrekta, särskilt uppmärksammat bland de i Vitryssland och Ukraina. Partisanrörelsen hade en avgörande inverkan på NKVD, den gav dem nya färdigheter, arbetsmetoder och en insikt i hur undergjordisk verksamhet fungerar. Den försåg NKVD med en militär gren.

Det är egentligen ingen paradox att den andra kraften i Sovjetunionen som tjänade på partisanrörelsen från kriget, var den organiserade kriminaliteten, svartabörshandeln inklusive. Här dyker bland annat de ickesovjetiska partisanerna upp, även de nationella och de etniska sådana, d.v.s. de som ändå levde under jorden från början. Paradoxen uteblir när man lär sig att KGB och maffian var intimt kopplade till varandra. Vid Glasnost och Perestrojkans genomförande i mitten av 1980-talet var det svartabörshandeln som snabbast anpassade sig, inte bara genom att ta för sig av de nya möjligheterna, de förde även in den internationella aspekten i ekvationen – kapitalvaror, teknik och droger. Efter Sovjetunionens kollaps 1991 har det synts tydligare än tidigare, att den ryska underrättelsetjänsten och även FSB använder sig av maffiakontakter i de avknoppade f.d. sovjetstaterna, även längre bort än så.


Den sovjetiska organiserade kriminaliteten – maffia, KGB och kommunism.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar