onsdag 25 januari 2017

Vada i åsiktskloaken


Och Donald Trump svors in på trappan till kongressen och fördämningarna rämnade. Av professionella demonstranter köpt upplopp i Washington DC. Dagen därefter, en stor, men snabbt ihopkokad och likaledes betald demonstration av kvinnor, inbussad, inflygen, baserad på en 12 år gammal fras, som Trump bett om ursäkt för. Vi använder ett mycket amerikanskt uttryck, höversatt – skitstorm.

Sedan valet har det arbetats hårt. Hatet florerar som sällan tidigare och har i vissa lägen gått över till hot från prominenta personer. Stora pengar har förts över från Hillarys misslyckade kampanj, strategin är ändrad, taktiken likaså. Det planeras nu på flera håll förutsättningar för att ställa Trump inför riksrätt, den processen startade redan innan han ens satt sig i Vita huset. Populärkulturen, Hollywood och media är engagerade – förstå hur mycket pengar detta kostar.

Meddelandet är att Trump stal valet. Det är en felaktig slutsats, men det spelar ingen roll, den är ändå tacksam att ta till sig. Annars är Trump galen, han är fascist, rasist, homofob, han plågar kvinnor. Hans hustru är misstänkt vacker, hon talar knappt engelska, yngsta sonen ser konstig ut. Framför allt är de för rika. Skitstormen handlar enbart om förolämpning, smutskastning och någonstans här dyker en fråga upp:


Existerar det i dagsläget ingen saklig kritik mot Trumps seger och inauguration? Skitstorm, är det vad man har?

Svaret är ja, just nu är det så. Så småningom kommer givetvis Trump att samla på sig beslut som går att sakligt kritisera åt ena eller andra hållet, men just nu är det enbart smutskastning som finns till hands. Varför då, kan man undra?

Svaret på följdfrågan är att alternativet till skitstorm innebär att ta tag i den riktigt stora orsaken till denna vrede som går över världen just nu – paradigmskiftet. Trump står inte ensam i detta, även om han kommer att vara väldigt mycket sin egen president. En viktig del av bakgrunden till Trumps framgång är en politisk rörelse som legat och ruvat de senaste decennierna och i den aspekten är Trump en pionjär, en champion.

Vad är paradigmskiftet? Det är postmodernismens kulmen och påbörjade nedåtgång. Efter mer än femtio år av utveckling sedan kriget, har man nu toppat med de yttersta relativiteterna. Det är klimatförändringarna, islamismen, flyktingströmmarna, syd mot nord, fattig mot rik, kapitalismens död, en era av lögner håller på att förtvina och nu vinner motkrafterna – Brexit och Trump är de första väsentliga tecknen. Och det kommer mera.


Det ironiska är att motståndarna mot paradigmskiftet faktiskt inte vill ta i det, eftersom de vet hur lite de har på fötterna. Den stora lögnen har ett större problem, även om så många tror på den, det är fortfarande en lögn. När världens största supermakt byter fot med Trump vid rodret går det inte längre att odla lögnen lika effektivt, eller ens försvara den med lagstiftning om tystnad, den nya trenden är redan satt, skynket har fallit


Trumps motståndare i stort och smått, från Washington DC, via Södermalm, till Moskva, Teheran och Beijing, vet att de är slagna. Nu vevas allt tillbaka och det starkaste man har är dramatisk förtvivlan, bombastiskt hat, än mer lögner och förolämningar, i värsta fall hot och våld, det är allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar