torsdag 6 juli 2017

Det stora kriget


Hur stort och katastrofalt det andra världskriget än var, så var dess betydelse för vår samtid inte ens i närheten av sin mindre anfader, det första världskriget. När kriget 1914-1918 utkämpades så kallades det enbart det stora kriget och förhoppningen var att det skulle bli det sista. Det stora kriget födde andra världskriget, men detta krig, 1939-1945, var egentligen enbart en förlösande kulmen av den situation som skapats av det första, mer än så var det inte. Det kalla kriget, som följde på det andra världskriget utgjorde endast ett status qua på den konflikten.

Det är viktigt att förstå den katastrof som det första världskriget innebar för västvärlden, vilka ohyggliga följder det kom att innebära, inklusive andra världskriget etc. Det var inte så, som vissa vill få det till, att människorna 1914 inte var medvetna om att krig faktiskt kunde ske. De hade så långt på deras nya århundrade förundrats lite till mans över varför inte ett storkrig redan startat. Två militära konflikter hade avklarats i Europa strax innan det small 1914 och båda hade med det sammanfallande Ottomanska riket att göra. Det var kriget Italien-Turkiet 1911-1912, samt de båda balkankrigen 1912-1913.


Dessa krig hängde samman på mer än ett sätt och gav faktiskt människorna i Europa en möjlighet att förstå hur en ny konflikt verkligen kunde starta på just Balkan – varför inte i Sarajevo? Det var alls ingen omöjlig tanke. Snarare var européerna 1914 särskilt intresserade av att det inte skulle bli något krig och det fanns en alldeles speciell och logisk förklaring till detta.

Sedan den industriella revolutionen, med början hundra år tidigare, hade västvärlden genomgått ett ekonomiskt uppsving som ingen kunnat ana tidigare. Den frisläppta ekonomin – kapitalismen – hade gjort alla rikare. Industriarbetare i hela Europa hade åtnjutit en reallöneökning på 100 procent eller mer under de senaste decennierna. För första gången i mänsklighetens historia kunde den vanliga människan på gatan se en allt bättre framtid för sig själva, sina familjer och framför allt, deras barn. Kapitalismen hade gjort resandet i affärer mellan nationer mycket vanliga, dessutom nästan alltid utan papper. Den nya turistnäringen blomstrade och inte bara för rika.


Allt det Europa idag vill genomföra, det fanns redan då, fri rörlighet av folk och kapital genom kontinenten och verklig tillväxtökning i samhällena. Demokrati och frihet var på ropet, de gamla monarkierna blev snabbt parlamentariska sådana över hela kartan. Det var glada dagar, man ville ha fred, inte krig. Sommaren 1914 var därför en spektakulär sommar, inte bara för de goda tidernas skull, utan även för att hela Europa drabbades av ett stort och stabilt högtryck under stora delar av sommaren. Folk trodde det inte var sant, man satt i värmen i parkerna, på stränderna och på caféerna och njöt av tillvaron, på det sättet deras föräldrar aldrig kunnat göra. Något krig kunde man inte tänka sig.

Kriget kom i alla fall. Spänningarna mellan den gamla kontinentens fem stormakter, Tyskland, Österrike-Ungern, Frankrike, Storbritannien och jumbon Italien, hade vuxit sig allt för starka, precis som folket anat. Gammalt tänkande tog över, kanske i opposition till de nya tiderna, politiken för detta var outvecklat, särskilt diplomatin. De stora militära upprustningarna över sekelskiftet, de gigantiska värnpliktsarméerna. Det var ett monster som inte gick att stoppa när väl maskineriet satte igång. Ett stort och fruktansvärt krig drog över världen, särskilt i Europa, ett krig man aldrig sett maken till tidigare. Miljoner människor dog.


Efter kriget var Europa som förvandlat, från en solig och glad kontinent med tillförsikt, till en dyster, sönderskjuten ruin, där mörka krafter fått fotfäste. Socialismen vann mark, revolutionen blev norm, fascismen tog tillfället i akt. De intellektuell skyllde på kapitalismen, den hade startat kriget och nu måste den tyglas, så det inte hände igen (!). Socialist Light gick segertåg över Europa. Gränserna stängdes, passen kom fram, handel blev svårare. Normen blev nationell samling runt soppköken, alla måste bli solidariskt fattiga med varandra, fram för fanborgar och klatschiga paroller.

Andra världskriget blev det obönhörliga resultatet av all denna politiska gegga, men det kriget löste ingenting. 1945, när kriget skulle föreställas vara över, byttes fascismen ut mot kommunismen och därifrån avhöll endast terrorbalansen mänskligheten från att helt förinta hela planeten.


Första världskriget förgjorde den kapitalistiska ådran i samhällsutvecklingen dessförinnan. Efter 1918 har allt handlat om att tygla kapitalismen, västvärldens skapare. Det spelar ingen roll om det är kommunism, nazism, socialdemokrati, eller Nya Moderaterna, allt handlar om att tygla, eller helt enkelt döda kapitalismen. Politiken påstår sig ha stoppat krigen, men de har också startat dem. Politiken, propagandan, den allmänna opinionen, det är vad allt har handlat om. Andra världskriget gav västvärlden en sak, en reaktion på mellankrigstidens försök att trolla med modernismen innan första världskriget. Det blev till postmodernismen, en ren krigsprodukt.

Allt det människan 1914 upplevde och kände måste förvanskas. Människorna hade ett helvete, kapitalismen plågade skiten ur dem, det var de stora politiska idéerna som räddade dem, inklusive kriget. Människorna 1914 skulle naturligtvis inte hålla med, inte till mans i alla fall. De brydde sig inte alls i paroller, röstade både vänster och höger, gillade rättvisa lika mycket som kungahusen. Människan 1914 var inte politikens kreatur, det var kriget som ställde in dem i leden, gjorde dem mottagliga både för politisk indoktrinering som cigarett-rökning. Människan 1918, en förhoppningsvis ny människa, marscherade levande ut ur köttkvarnen, redo att bemästra fanorna, parollerna och gaskranarna till dödslägren.



Fortfarande idag kan inte de unga ens stava till frihet, än mindre kapitalism. Nästa år, 2018, firar denna mänsklighetens förljugna dumhet 100 år. Jag tror inte vi kommer att ta till oss någon form av lärdom kring detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar